Bye London and hello Sweden...
Känner inte riktigt för att blogga just nu. Saknar staden, människorna, livet, restaurnagen, sättet att laga mat, att hela tiden lära sig, öva sig att bli snabbare. Jag kmr söka upp det igen, om det så blir i Sverige eller utomlands.
Mkt ledsamt att lämna alla. Känner lite som jag gjorde när jag var där de tre första veckorna, att jag inte trivdes riktigt och ville hem. Nu vill jag tillbaka. Människor sätter spår i hjärtat.
Skola imorn.
what if leaving is a loving thing
Sa hejdå igår till alla på restaurangen...
Berättar mer om det när jag kmr hem. Känns tungt och ledsamt. Skulle nog stanna lite längre, under andra boförhållanden...
Dessa härliga människor...
Four fuckin days left
Ja, fortsätt då läs för här kommer en av Kims tokigheter igen...
Näst sista dagen idag på St.Alban. Fick tre cd- skivor av en av killarna på bageriet. Två var tomma som jag skulle bränna ner bilderna jag tagit på och ge till dem. Den andra hade han kopierat alla recept från pastry till mig. Så snällt! Jag har liksom alting gott på cd :)
Kommer hem, slänger ihop en påse med tvätt, tar med mig datorn och slänger ner cd skivorna i påsen med kläderna. Köper grejer så man kan tvätta. vänder uppochner på påsen i med tvätt medel och sköljmedel. Låter den gå och sätter mig framför datorn för att skriva PM. Ringer mamma för att prata lite. Ska just till att ta fram cd skivorna från dataväskan. Hittar dem inte. Springer upp fyra våningar (orka vänta på hissen). Nehe, inte i rummet...
Ner igen, kan inte förstå vart jag la dem... Sätter mig på stolen och blir iskall i hela kroppen. FAN, jag vände upppochner på påsen med tvätt, OCH cd skivorna i!! Hur dum får man bli???!! Jaa, så jag tvättar nu även cd skivorna...BRA Kim Sartor klanthuvud!
Det roliga med denna historia är att cd skivorna faktiskt fungerade! Så jag fick mina recept och chef får mina bilder^^
Kul va, typiskt mig? Maria, jag vill höra din kommentar :O
i Morgon är sista arbetsdagen, vill inte prata om det. Kmr sakna så. Det blir puben efter jobbet med några av mina nyfunna älskade mates, Skulle lätt kunna flytta hit och jobba med dem på heltid. Imorn kmr även matta och på torsdag ska vi äta på restaurnagen igen. Tredje gången jag äter där. Andra gången det bli rtre rätters.
Berättar mer om den historien en annan dag när klockan inte är så mkt. Vad chef sa.
Nu blire natta. Maria, du är en guldklippa som läser mitt PM, det vetu ! :)
Kramar
I don't know if you can see
Jag är alltid lite tystlåten, lite blyg och lite försiktig när jag är i nya situationer, bland nya människor. But, as time goes.. så blir jag mer bekväm och så har jag lärt mig att verkligen älska människorna på St.Alban, älska staden, London. Det trodde jag aldrig. Jag ville inte vara här, jag ville inte veta av, ville bara hem i början.
Det känns väldigt konstigt nu. Många känslor och tankar. Hela tiden har jag räknat ner och nu är jag snart där. Slutet på äventyr London. Alla fall för nu. Sen vet man aldrig vad som händer i framtiden. Det ska bli skönt att komma hem, såklart. Men detta kommer jag naturligtvis alltid minnas som en fantastisk positiv del av mitt liv.
Overkligt att komma hem sen, nu är jag ju van detta. Eller hostelet vänjer jag mig nog aldrig vid, att aldrig få sova en hel natt utan att bli väckt, eller att aldrig få ha något som helst privatrum, men allting annat gör att det tynar.
Det finns så mkt jag längtar efter
- grilla hemma på gården, älskar vårt hus
- Umgås med mina vänner, familj och viktor
- Promenader med moster och buster, sofia och virpan
- träna
- åka ut till sofies stuga och grilla, åka båt och äta glass
- äta smågodia från ica
- och massa, massa mer
I fredags mötte jag upp Kattis på hennes restaurang, där delade vi på en vinflaska, med en annan tjej som också jobbar där, tog en varsin drink. Goda! Sen begav vi oss till en lokalpub i närheten. Satt och pratade om livet och allt som man gör med alkohol i kroppen. Mycket trevligt. Helt plötsligt ser jag min sous chef vingla förbi fönstret. Knackar som en galning på fönsterrutan tills han ser mig. Han kom in och bjöd oss på mer alkohol. Pratade och pratade, puben stängde och vi gick vidare till ett annat ställe. Jag har verkligen svårt att hänga med till hundra i samtal på engelska med lite mkt alkohol i kroppen. Det var en jättekul kväll!
Igår var jag, Kattis G och hennes vän Mathilda på musikal. Lejonkungen. Vilken mäktig upplevelse. Så otroligt häftigt, skickligt, proffsigt, underbart, vilka sångröster och talanger. Efter gick vi till lokalpuben utanför St.Alban och tog en pint. Sen var det bra för mig, ska ju skriva PM idag.
Så den sista helgen i London kunde inte ha blivit bättre, den bästa.
Som jag sagt förut. Jag kunde inte ha hamnat på en bättre restaurang. Den är allting jag värdesätter. Excellent hospitality, färska råvaror två ggr om dagen, en stor passion för mat och nyskapande, kreativitet, sinne för humor, vänskap bland ett helt otroligt gäng människor från världens alla hörn som tillsammans gör restaurangen till vad den är.
I don't know if you can see
The changes that have come over me
In these last few days I've been afraid
That I might drift away
So I've been telling old stories, singing songs
That make me think about where I came from
And that's the reason why I seem
So far away today
-Amy McDonald
Sverige, vi ses nästa vecka.
Ciao
Bilder på hur jag har bott de här veckorna kommer jag ta. Orkar inte lägga upp dem. Gör ev det när jag kommer hem så ska ni få se. Ska ta kort på allt!
Idag har Matta åkt till Skottland för att spela gölf. Om 6 dagar kommer han hit. Skönt att se ett bekant ansikte.
Ska försöka skriva på pm.et nu. Det är ju som sagt inget privatrum NÅGONSTANS. Alltid musik, ljud. Har inte sovot ordentligt på fem nätter. Hur kan man komma in i ett rum där det ligger fem människor och sover, tända sin sänglampa och sitta uppe till halv två på natten? Jag blev emr och mer arg. Jag hade somnat kl 22. Till och med jag som aldrig säger nåt var tvungen att säga till. Jag skulle ju fan upp om fem timmar... stupida!
Trött och ont i hövvet som vi säger i karlskoga :P
Nine more days to go yo.
Puss på er
Sista fulla arbetsveckan
Idag är det många fortfarande lediga här i London, som i Sverige. Men inte restaurangen. Tu det så jag har någontign att göra, förutom att försöka skriva PM. Idag hade vi 25 gäster till lunch och i fredagslunch hade vi sex stycken. Fuckinell..När jag börade här var det mellan 200-300 på en fredagskväll. Men det är ju som sagt lov. Ökar nog senare i veckan. Idag har jag inte haft mkt att göra efter kl 11 och jag gick till 17. Ta lite kort. Orkar inte lägga upp alla. Men ni får se några. 
Tio dagar kvar i morgon mates!
Om att gå till jobbet
Vad hittar man på i en storstad som London under en ledig dag undrar ni då?
Jo, i mina skor. Jag har sett det mesta jag vill se. Har gått de gator jag vill gå. Den fantastiska känslan av vårsolen som vilar mot axlarna och ansiktet har under denna vecka varit avlägsen, även idag. Följt av ett mulet väder med regndroppar som hänger i luften.
Upptäckte alldeles nyss att lärarna faktiskt har kommenterat fältdagböckerna vi har skickat in varje vecka med en redogörande analys som följer vårt syfte vi skriver om i PM:et. Jag skriver om kommunikation. På tal om kommunikation. Lärarna har inte sagt var de kommenterat så det tog mig ett tag att hitta det. Inte helt självklart och eftersom att jag inte är den enda som missförstått detta är det brist på kommunikation från deras sida tycker jag. Detta krånglar ju till saker och ting lite. Mitt pm som jag börjat skrivit tre sidor på måste raderas. För i kommentarerna står många bra råd om hur jag skulle kunna göra. Som jag inte alls tänkt på. Bara att tänka om och börja om från början.
Så, där har ni min day off. I morgon också för den delen.
Att försöka gå snabbt till jobbet om man är ute lite i sista minuten kl 14.30 mitt på dagen genom regent street här i London är någonting som är en omöjlighet. Jag har sakt det förr och säger det igen. Det gäller att vara aggresiv!
Barnfamiljer, ungarna springer överallt, speciellt när man går förbi den berömda leksaksaffären vars namn för tillfället försvann. Balonger, visselpipor, clowner, och se upp, håll munnen stängd för annars kan man få smaka på sopbubblor!
Att gå bakom någon som blossar en cigg eller röker pipa och försöka ta sig förbi utan att på köpet få astma. De med karta som skyndar och skyndar, bra tänker jag jag kan gå bakom den personen, hon verkar också ha brottom och vilja förflytta sig snabbt. Pang, nehe personen med karta i handen tvärstannar, ser ut som ett frågetecken och tittar desperat på kartan och klockan. Går ner på vägen och trycker mig till trottoaren för att inte bli påkörd, blir istället blöt för att en buss åker förbi i idiotfart i en vattenpöl. Tack för den sir!
Har äntligen lite utrymme där det inte är packat med folk. Sätter den ena foten framför den andra allt snabbare för att göra en "omgångning" av ett antal människor. Slinter i mina tunna tygskor som jag köppt här på H&M och glider istället förbi folkmassan på Londons blöta, hala gator.
Yes, så kan det se ut när man en helt vanlig dag i London ska försöka ta sig till St.Alban för att avverka en arbetsdag!
Har börjat på pastry nu. Äter alldeles för mycket gott och onyttigt. Fick göra min egna pizza i stenugnen igår. Mums, inte så snygg men go som fan! Fick vara med och göra service, börjar lära mig lite nu. Bara andra dagen så jag kan ju inte allt än :P
Intressant när det väl finns någonting att göra men väldigt långsamt och inte alls samma skynda, skynda anda som i de andra sektionerna. 7 arbetsdagar kvar där och om 13 dagar är jag hemma. Underbart!
Nu, Pm och någon form av mat.
Take care!
Mate
Oj, vad tiden går fort nu. 15 dagar kvar. Nedräkningen börjar lida mot sitt slut. Jag är så glad att jag gjorde detta. Jag som alltid är så feg och försiktig med allt. Jag vågade åka och få en fantastisk upplevelse. De tre första veckorna var skitjobbiga. Jag var rätt nere och ville mest hem. Men sedan lärde jag ju så småningom lära känna allt fler på restaurangen. Det finns ingen jag inte tycker om. Alla är helt underbara på sitt sätt. Så lyckligt lottad. Tur ska jag väl också ha ibland. Jag har lärt mig så himla mycket. Fått så goa vänner. Mina mates. Till och med sous chef kallade mig mate och gav mig en kram, den ni, goa grabbar.
8 dagar kvar att jobba. Började på pastry idag. Jag har fått göra både glass och sorbet. Mums, så goda. Inga iskristaller här inte! De kör om glassarna varje morgon så de är perfekta. Har bara smakat på allt sött idag.
Varje onsdag har de tasting. Alltså de kommer upp med nya rätter. Oftast head chef och sous chef som slår sina kloka hjärnor ihop. Tastingen tillagas av sous chef medan head chef, och andra chefer sitter med och både äter och bedömer. Igår smakade jag världens godaste Brownekaka, med crème fraiche sorbet. Så jävla gött, den syrliga sorbeten passade perfekt till den söta kakan.
Jag minns så väl när jag kom hit till London med mamma. Jag var ärligt talat livrädd. Bara tanken på att vara i London själv i två månader var skrämmande. Första dagen vi anlände lämnade vi vårt bagage på vårt hostel och begav oss ut på regent street för att hitta St.Alban och hinna träffa Dale. Tur hade vi för han skulle just gå. Mot oss kommer en trevlig man som visade oss runt i restaurangen och köket. Denna man vet vad värdskap är. Sen dess har jag lärt känna alla goa grabbar och trivs verkligen att jobba med dem. Kommer nog bli lite sentimental när jag ska lämna dem...
Måste bara sticka in och säga en rolig sak. Ni vet sån där rolig svengelska? Typ, hajjar du= do you shark. Eller, How plenty is the bell? =Hur mycket är klockan?
En dag för ett par veckor sedan när vi gick till puben after work så sa jag i ett svagt berusat tillstånd någonting roligt som gjorde att alla började skratta. Så tänkte jag på svenska, "äh, jag bjuder på den". Och som sagt, i ett något berusat tillstånd säger jag, "I buy you on that". Är det inte det roligaste ni hört! Haha, jag lyckas alltid häva ut mig saker innan jag hunnit tänka efter ordentligt. Som tur var hörde de inte vad jag sa!! Haha!
En av de första bilderna jag knäppte i London. Ska nog färga håret brunt när jag kommer hem, på tal om annat :P
Nu ska jag göra annat. Försöka bli frisk, mkt sömn.
Take care mates
Nedräkning fortsätter
I morgon gör jag sista dagen på souse. Sedan är det pastry! Ser jag fram emot, ska blir kul!
Tänk att jag började från 56 dagar och nu har 17 kvar!
Ska dock bli otroligt skönt att komma hem. Komma hem till alla vänner som jag saknar, familj och viktor:)
Tror jag har lärt mig massa. Måste som sagt komma hem och smälta allting. Ett riktigt äventyr, har fått goa vänner på restaurangen och haft riktigt kul!
Slitsamt och brytit ihop ett par ggr (inte på restaurangen dock), men den hårda vägen lär man sig av.
Har gått och blitt sjuk igen, typiskt. Är nog lite sleten skulle jag tippa på. Hoppas det går över under natten så jag kan vara pigg udner dagen imorn.
Nu blir det dusch och sedan bingen!
Take care!
tjugo dagar kvar
G20. Har inte märkt av det speciellt mycket faktiskt. Har ju mest varit innomhus och jobbat. Vilket är trevligt.
Veckan som gått har gått fort. Den har spenderats på souse/ wood and charcoal sektionen. Svårt att beskriva.
En del av sektionen sköter jospern, alltså den stora grillen de har. Den stora, varma! En annan sköter garneringen, typ mos, steker lever, ja.. Och den tredje delen står i luckan, läger upp och ser till att det är bra. Jag har mest varit vid grillen. Fått krydda fisk, sea bream-brax, sardiner, kött, veal shop, Vet inte vad det är på svenska, kyckling. Slänga in dem i grillen, brushetta har jag fått "göra ränder" på också. Finfint, kul, men vart och jättesvårt.
Den är lite tung att öppna och stora tunga galler att handskas med. Skulle tro att det ligger runt 300-350 grader allra längst in. Fast där tillagar vi ju inget direkt. Det gäller att vara kunnig och ha känsla. Inte glömma bort tiden och att man har någonting i griller. Skicklighet, där jobbar bl.a en kille som är 19 år. Har jobbat i kök sedan han var liten med sin pappa. Sådan skicklighet och medvetenhet. Tänk om jag var så duktig som alla där.
Jaja, it comes with time. Men hur vet man egentligen. Hur vet man att man är rätt person för detta yrke. Hur vet jag om jag kommer bli så småningom en duktig kock? För att bli så duktig som de på St.Alban måste jag ju jobba så konstant så jag lär mig. Men vart gör man det i Sverige, Karlskoga, ska jag kanske flytta till en storstad och leta efter skickliga restauranger där jag verkligen lär mig?
Det jag vet nu är att jag har svårt att ge upp, jag kan vara envis av mig ibland. Enda sättet att bli duktig är att jobba, jobba, jobba. Så är det väl med allting?
Idag är det den 4 april. Fredagen den tjugofjärde april kl 18.00 från Stansted flygplats går mitt flyg hem. Det innebär att det idag är exakt tjugo dagar kvar. Tjugo dagar, jag startade från femtiosex dagar. Har endast 12 arbetsdagar kvar. Nästa vecka på torsdagen börjar jag på pastry. Det ska bli kul, sött är gott! Kommer nog bli stor skillnad från nu. Började ju i köket, push, push, push! Pastry är inte alls samma sak. Där är det exakta recept att gå efter och noggrannhet som gäller. Inte som i köket där man har i lite av det och lite av det.
Kommer ni till London. Då måste ni äta på St.Alban. OKej?
Ciao, take care
